Jag har tidigare skrivit om hur konsumentteknik blivit såpass bra och såpass billig och att den ”kommer att bli vår räddning”. Med detta uttalande menar jag att vi tack vare den enorma teknik- och tjänsteutveckling som sker idag har tillgång till funktionalitet som bara för 10 år sedan skulle klassas som militär toppteknologi. Jag talar naturligtvis om smartphones, tablets, terminatorglasögon och annat kul. Och även om de fantastiska programvaror som dessa plattformar fylls med. För privatpersoner har detta inneburit en fullständig omdaning i hur vi förhåller oss till, interagerar med och tolkar vår omvärld. Ingen kan längre förneka kraften i digitaliseringen, i att vi genom att skapa en digital representation av den analoga världen också kan interagera via denna representation. När vi klickar ”like” på Facebook blir en verklig människa glad. När vi checkar in på Foursquare berättar vi för ”the one machine” att vi fysiskt finns på en viss plats, och att denna plats dessutom har ett för människor begripligt namn. Kort sagt – vi har blivit digitala medborgare, vare sig det var det vi ville eller ej.

Vi har snabbt vant oss vid alla dessa coola tjänster. Vi samtalar gratis via Skype över hela världen. Vi delar bilder, recept, filmer, minnen, åsikter, roligheter och allvarsord som aldrig förr. Det är ju så enkelt. Det bara fungerar (oavsett vilket märke din telefon har).

Men vad händer om Skype helt plötsligt inte funkar? Slutar vi kommunicera då? Självklart inte. Då byter man till Google Hangouts, Viber, Facebook messenger eller någon av de hundratals andra tjänster som finns därute. Som alla löser samma problem. Om nu Instagram förlorar sin själ av att ”sälja ut till Facebook ”, ja då finns det 20 liknande tjänster som står på kö. Väldigt lite är unikt. För oss som privatpersoner finns det nämligen en inställning om att det räcker att något är ”good enough”. Det betyder inte världens undergång om Skype ligger nere en timme. Eller att Twitter har problem. Det löser sig, det finns alternativ och faktiskt: ingen kommer att mista livet på grund av att Gmail slutar funka under 20 minuter.

2941966295_770ecbf4e0

Foto: SlapBcn via Compfight cc

Men så fort vi tar på oss jobbkostymen börjar vi resonera annorlunda. Då gäller inte ”good enough” längre. Då gäller 99.999% upptid. Momentan skalbarhet. Full redundans. Korta svarstider. De system vi handlar upp till våra företag är alla hårt specade. De uppfyller stentuffa krav från både IT-avdelning och ledning gällande driftsäkerhet och funktionalitet. Något som antagligen har försenat själva upphandlingsprocessen med minst 6 månader, även för de minsta inköpen. En hel evighet i sammanhang som detta. Och dyrt.

Jag har full förståelse för att affärskritiska system är viktiga. Att de måste upphandlas med omsorg. Självklart.

Men alla system är inte affärskritiska. Jag skulle till exempel inte klassa Officepaketet som särskilt affärskritiskt för de allra flesta. Inte heller kommunikationslösningarna (videomöten etc.). Funktionen hos dessa system kan enkelt uppfyllas av flera (billiga) alternativ på marknaden. Och tittar man på åkeriverksamhet finns det ett färskt exempel som jag skulle vilja utveckla lite.

Jag pratar om den alldeles förträffliga tjänsten Waze. Waze är flera saker. Dels är det en helt OK (good enough) GPS-navigator som installeras på valfri smartphone. Den kan söka efter adresser i flera olika databaser, inklusive Google och Foursquare. Den guidar dig i 3D, precis som de flesta andra navigatorer. Men det finns en annan sak som är, enligt mig, helt överlägsen. Den är kollaborativ. När du har igång appen i din bil så rapporterar du automatiskt in din position och din hastighet till Waze, anonymt om du så vill. Det gör alla andra också. På så sätt skapas en realtidsbild av trafiken, snabbare än alla trafikinformationscentraler i världen. Du kan även rapportera in faror som du observerar på vägen (stillastående fordon, olyckor etc.). Och alla som har appen igång kan se vad som händer, i realtid. För ett åkeri är information som detta ren och skär hårdvaluta som både förare och trafikledare är beroende av. Nämnde jag att den är gratis?

Filmen ovan visar data genererat av Wazeanvändare under ett dygn i Tel Aviv (2011)

Men – säger vän av ordning – det är väl en konsumentprodukt?! Va?! Den kan man ju inte använda på riktigt?! Vi kan ju inte lita på att den gör rätt! Tänk om den visar fel, eller att den guidar dig fel?

Jo. Den kan visa fel. Det kan Navigon och Tomtom också. Det kan den svindyra kartan ni har på kontoret med. Det är inte det som saken handlar om. Pudelns berömda kärna är – och detta är min teori – att företag inte vågar lita på en gratisprodukt eftersom de vet att kvalitet alltid kostar. Och att inget som är gratis kan funka i industrin. Det ska vara utprovat, upphandlat, utvärderat och kravspecat. Gärna med dyra upphandlingskonsulter som garanterar låg TCO (Total Cost of Ownership). För tänk om den skulle Gå Sönder!

Det är denna inställningen som bland annat ligger bakom BYOD-trenden. Ni vet, Bring Your Own Device, när anställda tar med egna prylar till jobbet (ofta iPads). De tycker helt enkelt att prylarna de har hemma i soffan är bättre än de som finns på kontoret. Varför har det blivit så? Borde det inte vara tvärtom? När Dropbox blir bättre än företagets egen serverlösning eller när anställda prioriterar att jobba i Google Docs istället för MS Office inte för att det är bättre utan för att det är smidigare. Mindre friktion. Inte perfekta, långt ifrån. Men good enough. Och i samma sekund som en annan, bättre eller smidigare tjänst dyker upp så kommer de att välja den istället.

Ett av mina favoritcitat kommer från Seth Godin (och jag vet att jag har använt det tidigare…): ”The map has been replaced by the compass.” Kartan har ersatts av kompassen. Det fasta, planerade är minde viktigt än snabbrörligheten, anpassningsbarheten. Inbyggt i denna enkla mening ligger hela essensen av vad jag försöker säga. Man kan aldrig nå 100%, och det kostar dessutom väldigt mycket att försöka. Det är mycket bättre att sträva efter ”good enough”, och att hela tiden leta efter alternativ som är ännu lite bättre.

Evolution, kallas det visst.

0