Du sitter på en middag, kanske ett bröllop eller en 50-årsfest. Runt dig sitter personer som du inte känner, som har helt andra yrken och bakgrund än vad du har. Samtalet kommer till slut in på vad ni jobbar med. Någon är läkare, en annan lärare, din bordsgranne är trädgårdsmästare. Du är logistiker. Tystnaden runt bordet går att ta på. Du hade fått mer respons om du sagt att du var parkeringsvakt.

Känner du igen dig? Hur gör du? Vad säger du? Hur skulle du förklara vad logistik är för någon utan förkunskaper? Går det?

Inom akademin (och på många andra ställen) finns ibland en slags elitism. Denna kan ta sig olika uttryck. Inom många ämnen odlas en slags vi-och-de-mentalitet där bara de som har gått samma väg och klättrat över samma hinder släpps in. Och inom utbildning kan man ibland se det extra tydligt. Ett maxim som man ofta stöter på är ”Det var svårt för mig – det ska vara svårt för dig också”. Löjligt.

Jag tycker tvärtom. Om det var svårt för mig att lära mig vill jag att det ska vara lättare för dig. Då kan ju du nå ännu längre, eller hur?

Nåväl. Tillbaka till middagen. Hur ska du förklara grunderna i logistik för dina middagsgrannar? Jag har en modell som jag brukar använda. Jag har kört den i snart 15 år och den fungerar kanon. Och det roliga är att jag kör den på middagar, på företagsutbildningar och på högskolan. Den funkar överallt. Så här ser den ut (klicka för större):

Känner du igen den? Naturligtvis gör du det. Det är ju det som är grejen. Alla har någon gång varit på en McDonald’s-restaurang. Alla vet i stora drag hur det fungerar eftersom hela systemet är öppet och synligt (en förutsättning för att det ska fungera).

Genom att använda en enkel hamburgerrestaurang som exempel kan jag beskriva nästan alla koncept inom mitt ämnesområde. Utan att använda svåra ord, utan att kräva akademisk examen av lyssnaren, utan att stänga ute de som inte har gått den ”hårda vägen”. Och det funkar förvånansvärt bra. Jag har som sagt använt modellen i flera olika sammanhang och den kan användas för att beskriva vitt skilda saker. Några exempel:

Grossistrollen
I mitten finns en person som agerar mellanstation för färdiga produkter. Det är dennes roll att beställa från fabrikerna samt att tillhandahålla ett sortiment för återförsäljarna. Ett problem för grossisten är bland annat servicenivån, alltså att inte få brist på några produkter. Om detta inträffar måste grossisten ta upp order och skicka vidare till fabrikerna för att sedan – när produkten åter finns i lager – leverera till återförsäljaren som levererar till kunden (Chicken McNuggets görs vid beställning).

Återförsäljaren
Kassören tar upp beställningar av kund och levererar varor, dels från grossist men även från lokala lager (dipsåser vid kassan). Viss produktion kan till och med ske hos återförsäljaren (pommes frites, dricka) vilket inom logistiken kallas postponement. Det betyder helt enkelt att man väntar med den slutgiltiga monteringen tills kunden har beställt (”vill du ha is i colan?”).

Producenten
Fabrikerna, eller de som tillverkar hamburgarna, producerar på order av grossisten. Ibland kan det vara så att en kund beställer en specialvariant (en Big Mac utan ost). Då skickas beställningen hela vägen från återförsäljare genom grossist till fabriken. Varan – som nu är kundanpassad – produceras och distribueras sedan i en egen kanal hela vägen till kund (den är märkt med en dekal och en specifikation av vad den innehåller). Jämför detta med att till exempel beställa en dator från Dell. Samma sak, olika branscher.

Det är väldigt enkelt att förklara koncept som kundorderpunkt, leverantörsstyrda lager, merge in transit etc. med denna modell. Och vill man spexa till det kan man även vända på steken och beskriva bricklunchrestaurangen också. Där är det flödet som är i centrum och inte försörjningskedjan.

Till sist, ett litet tips. Känner man till systemet kan man ju utnyttja det, eller hur? Om ni beställer er burgare med någon form av ändring (till exempel extra sallad) måste de tillverka en ny, speciellt för dig. Den blir alltså rykande färsk (även om du kanske får vänta lite). Pommes frites utan salt är också en klassiker.

[Jag har tidigare skrivit om just elitismen inom utbildning på min privata blogg. Det inlägget finns att läsa här.]

0