Logistik handlar om att flytta något från en plats till en annan. Detta kan vara ett flöde inne på en fabrik, mellan fabriker, till grossister, till affärer och till oss konsumenter. Allt skall ske så effektivt som möjligt för att minska kostnaden och göra produkterna mer attraktiva hos oss konsumenter. Det ritas noder och dras streck till höger och vänster i planeringen av den mest effektiva och ekonomiska rutten. Allt för att blidka affärsledningarna som oftast bara ser till dollartecken. Hela tiden kommer nya stödsystem som är koncentrerade till kostnadsbesparingar. Den galopperande utvecklingen inom mobil kommunikation har skapat helt nya möjligheter till effektivare transportlösningar. Här vill jag påstå att vi är bara i början av en utveckling som ingen idag riktigt kan överblicka.

Transportköparna vill gärna krydda sina förfrågningar med krav på mjuka parametrar inom miljö, arbetsmiljö och trafiksäkerhet. Detta är dock fortfarande ett spel för galleriet för när det sedan kommer till kritan är det bara prislappen som räknas. Det händer ytterst sällan att transportköparna följer upp sina krav, så oseriösa transportföretag kan svara vad de vill i sina offerthandlingar. Ser man på Dr P.O. Arnäs formel angående transportkvalitet så är det fortfarande plustecken som gäller mellan de olika kravställningarna.

Jag vill ha mer av ett hållbart logistiktänk som utgår från helheten och som inte bara ser till kortsiktiga vinstintressen. De ekologiska och sociala faktorerna måste in i styrelserummen. Alla vackra ord, som inhyrda konsulter tagit fram, och som finns i företagens Code of Conducts måste bli verklighet. Utgångspunkten måste ligga i en värdegrund som byggts inifrån organisationen och inte från ett önskvärt läge som ingen i organisationen känner igen. Det handlar om att långsiktigt hushålla med vår jords materiella och mänskliga resurser samt minska vår påverkan på ekosystemet.

Jag vill påstå att logistiken det senaste decenniet styrts av snabba ekonomiska klipp. I styrelserummen har beslut om enorma kapitalförstöringar klubbats igenom till förmån för ökande transporter. En prostituerad transportsektor, som inte haft kunskap att ta betalt för sina tjänster, har ställt upp och gjort denna utveckling möjlig. Köra räkor till Marocko för skalning och sen till Norge igen för paketering. Fisk till Sydostasien för tillverkning av fiskpinnar och tillbaks till våra affärshyllor. Visst är det en fantastisk värld vi varit med om att skapa?

Jag vill också påstå att ett transportföretags förare är dess viktigaste resurs. Hon/han är inte en robot som styr en lastbärare från A till B, utan en tänkande varelse av kött och blod som helst av allt vill bidra med sin kompetens. Människan är inte bara en bricka i det logistiska spelet utan en kompetensresurs som ofta glöms och göms bort mellan dollarsedlarna. De transportföretag som synliggör förarna och jobbar för delaktighet i alla led kommer att bli vinnarna på sikt. Där kommer medarbetarskap att frodas och där kommer kunderna förvandlas till partners i framtiden.

0