Konsumentteknik blir vår räddning
Inom transportbranschen pågår mycket utveckling kring att flytta ut IT-systemen ut i fordonen. Fordonet är den sista utposten för administration med papper och penna. Egentligen handlar det om att skapa ett gränssnitt ute i fordonet för transportföretagets administrationssystem (som vanligtvis finns på kontoret).
Alla som har åkt taxi vet vad jag menar. En liten dator som föraren tar emot order på och som ibland även funkar som navigator. Utvecklingen i transportbranschen har äntligen börjat ta fart nu och flera ”hyllprodukter” finns idag på marknaden.
Dessa system tillhandahåller en stor mängd tjänster och funktioner såsom:
- Orderhantering
- Navigation
- Kommunikationstjänster
- Insamling av mätvärden, till exempel från temperaturgivare i lastutrymme
- Hantering av skalskydd (larm)
- Hantering av arbetstidsredovisning
- Infotainment (blir allt vanligare)
- Insamling av data från fordonets egen dator såsom bränsleförbrukning, mätarställning etc.
Idag (2010) har denna bransch mognat och enligt min bedömning är minst 20% av landets lastbilar utrustade med någon form av digitaliserad orderhantering. Och utvecklingen pekar spikrakt uppåt.
Vad är då nästa steg? Jo, jag tror att vi kommer att se två stora teknikskiften inom kort. Och båda kan vi hitta föregångare för inom konsumenttekniken.
Det första teknikskiftet tror jag kommer att bli övergången till mobila webbapplikationer istället för – som idag – lokalt installerad mjukvara på datorn i bilen. Datorerna som används är ofta ruggade (inkapslade i slagtåliga skal) versioner av Windows Mobile-maskiner. I vissa fall kan det till och med röra sig om en touchscreen-PC (med penna).
För några månader sedan såg jag för första gången på en branschmässa att ett företag demonstrerade sitt system med en iPhone. Och det var inte en lokalt installerad app som visades upp utan en webapp. Till och med telefonens GPS-position kunde användas (något som av naturliga skäl är nödvändigt i transportbranschen). Vad är så speciellt med detta undrar ni? Jo detta innebär att:
- Fokus har helt och hållet flyttats från hårdvaran och mjukvaran till tjänsten – själva nyttan.
- Vilken smartphone som helst kan användas
- Telefonen kan lika gärna bli en iPad (eller vilken surfplatta som helst, det lär ju komma ett gäng till på marknaden nu).
- Om man tar steget från tråkig handdator med penna till rolig iPad med multitouch kommer magi att skapas.
- Nya tjänster kommer att utvecklas, förare som börjar använda multitouch kommer att ställa helt nya krav och ha väldigt annorlunda önskemål på användargränssnitt och funktion jämfört med tidigare.
- Utvecklingstakten på nya tjänster kommer att öka. Utan hårdvarubagage kan de redan duktiga företag som finns bli ännu duktigare på det som de gör bäst – leverera lönsamhetsverktyg till sina kunder.
- Livet kommer att bli bättre. Fred på jorden etc. etc. 😉
Och detta kommer att ske utan appar. Bara via webbläsaren (och troligen HTML 5).
Det andra teknikskiftet som jag just fick information om (det är därför jag skriver detta inlägg) är att det nu finns konsumentprodukter som skapar en kommunikationshubb ombord på ett fordon.
Företaget Mavizon har precis lanserat sin produkt AutoBot.
Systemet installeras i din bil och tillhandahåller sedan ett webbgränssnitt där du inte bara kan läsa av olika värden som din bils dator levererar utan också faktiskt styra vissa av bilens funktioner. Vad som gör detta så coolt är att det är ganska billigt ($300) och att de verkar ha tänkt igenom vilka funktioner de vill satsa på. Bilen har nu blivit en kommunikationsnod.
För lastbilar finns ett liknande gränssnitt för avläsning av information. Vad som ännu saknas är ett enkelt, smidigt och allmänt tillgängligt system som tillåter kringutrustning att kommunicera och interagera tillsammans (flera projekt pågår). Mitt drömscenario skulle se ut så här:
- Ombord på fordonet finns en internetuppkoppling, antagligen via 3G (WiFi vid fasta punkter)
- Ombord finns även en trådlös router
- Alla system som vill komma åt internetkopplingen använder sig av detta nätverk. Exempel på system:
- Temperaturgivare
- Streckkodsläsare
- Smartphone
- Fordonets interna informationssystem (FMS)
- Smarta RFID-taggar på godset
- Alla system får då naturligtvis egna IP-adresser
- Alla system kan adresseras över nätet. En kund kan alltså i teorin fråga sitt gods hur varmt det är i lastutrymmet.
- All kommunikation bygger på öppna standarder
Detta finns inte idag, men inom 5-7 år kommer vi att se det på bred front (i någon variant).
AutoBot är alltså enligt mig ett tidigt exempel på en helt ny infrastruktur för hantering av mobila produktionsresurser. En infrastruktur som i mångt och mycket liknar den som vi ser på nätet. En samling mer eller mindre relaterade informationsnoder som via en gemensam grundarkitektur skapar magi.
Konsumenttekniken går före och visar vägen. Och så kommer det nog att förbli. Så, alla entreprenörer, här kommer ett gratistips från coachen:
Satsa på att hitta och lära dig en cutting-edge konsumentprodukt och applicera denna kunskap på att lösa industriproblem. Rena rama Klondike.
0
Jag tror också på en långsam övergång till konsumenthårdvara i fordonen men det är inte bara av godo. Några exempel på risker/försämringar:
– Såg för flera år sedan en Gartner-rapport (om jag minns rätt) som påstod att hårdvaran endast står för ca en fjärdedel av totalkostnaden för en PC under dess livstid, resterande är kostnader för uppsättning, blåsning, licenser, konfiguration, support etc. Jag är övertygad om att det ser likadant ut även för handdatorer i fordon, kanske värre t.o.m. då en tvåmiljonerslastbil skall köras till service och vara ickeproducerande en stund vid fel. Jag räknar kallt med kortare livslängd på konsumentprodukter och fler trasiga enheter => högre kostnader.
– En budförare dockar in/ur sin handdator kanske 30 ggr/dag, det klarar inte bottenkontakten på en ”iPhone” särskilt länge.
– Streckkodsläsning på smartphones (i brist på bättre benämning 🙂 suger. Som kul demo på kontoret funkar det OK men försök läsa 50 smutsiga kollin i skum belysning och i sned vinkel så är det inte kul längre.
– Applikationen blir av hämmad av den sämsta hårdvaran á la minsta gemensamma nämnare.
– Konsumentprodukter har kort livstid och det är därför omöjligt att standardisera på en hårdvara vilket bland annat försvårar supporten.
– Transportföretaget får sin fordonsflotta segmenterad ur ytterligare ett perspektiv, typ ”Nu skall vi se, kunden behöver en stor kranbil och kräver att vi scannar en RFID-tag. 2114 har rätt kran och är ledig men han har väl en iPhone 4 och den saknar RFID-läsare… hmmm”
Jag tror också på en långsam övergång till konsumenthårdvara i fordonen men det är inte bara av godo. Några exempel på risker/försämringar:
– Såg för flera år sedan en Gartner-rapport (om jag minns rätt) som påstod att hårdvaran endast står för ca en fjärdedel av totalkostnaden för en PC under dess livstid, resterande är kostnader för uppsättning, blåsning, licenser, konfiguration, support etc. Jag är övertygad om att det ser likadant ut även för handdatorer i fordon, kanske värre t.o.m. då en tvåmiljonerslastbil skall köras till service och vara ickeproducerande en stund vid fel. Jag räknar kallt med kortare livslängd på konsumentprodukter och fler trasiga enheter => högre kostnader.
– En budförare dockar in/ur sin handdator kanske 30 ggr/dag, det klarar inte bottenkontakten på en ”iPhone” särskilt länge.
– Streckkodsläsning på smartphones (i brist på bättre benämning 🙂 suger. Som kul demo på kontoret funkar det OK men försök läsa 50 smutsiga kollin i skum belysning och i sned vinkel så är det inte kul längre.
– Applikationen blir av hämmad av den sämsta hårdvaran á la minsta gemensamma nämnare.
– Konsumentprodukter har kort livstid och det är därför omöjligt att standardisera på en hårdvara vilket bland annat försvårar supporten.
– Transportföretaget får sin fordonsflotta segmenterad ur ytterligare ett perspektiv, typ ”Nu skall vi se, kunden behöver en stor kranbil och kräver att vi scannar en RFID-tag. 2114 har rätt kran och är ledig men han har väl en iPhone 4 och den saknar RFID-läsare… hmmm”
Naturligtvis kommer det att bli problem. Men man behöver ju inte börja med det svåraste. Jag tror att den utveckling vi ser mot ett nytt gränssnittsparadigm (pga pekskärmen) kommer att leda till nya sätt att tänka, nya sätt att hantera människa/maskininteraktion och nya sätt att distribuera funktionalitet.
Varför ska man till exempel docka ur? En iPad skulle kunna monteras fast i bilen. Scanning sker med lös handscanner (proffskvalitet) med WiFi eller BT-interface. Jag tror att man behöver ett lösningsorienterat synsätt och att man också får inse att för vissa miljöer måste man ha en ruggad enhet. Men om man migrerar till webappar istället för plattformsspecifik programvara är ju valet av device närmast en smaksak.