Jag har precis tillbringat fem dagar på årets almedalsvecka. En gång i tiden handlade det nog mest om politik, men idag är Almedalen en otrolig mötesplats mellan samhällsaktörer, näringsliv, akademi och engagerade privatpersoner. Under veckan arrangeras mer än 1700 seminarier, alla gratis, inom en stor mängd ämnen och teman. Själv har jag deltagit i tre seminarier – ett om digitaliseringen av våra transportsystem, ett om High Capacity Transports (långa och/eller tunga lastbilar) och ett om gröna transporter.

Det var inte bara många intressanta seminarier och möten i Almedalen. Solnedgångarna var fantastiska.

På digitaliseringsseminariet pratade jag om hur vi håller på att bygga “The Matrix” i transportbranschen, att vi skapar bättre och bättre digitala “instrumentpaneler” för att kunna läsa av, kommunicera med och även styra vad som händer och finns i den fysiska världen. Bilderna som jag visade finns här:

Det digitala transportsystemet – Hur vi uppgraderar en fysisk och analog bransch (Almedalen 2012)

Och här kan du se inspelningen (bläddra till 2:30):

På seminariet om High Capacity Transports höll jag ett kort föredrag och deltog sedan i en debatt. Där fick jag även chans att testa en – för mig – ny presentationsmetod. Mer information om just detta finns här (och även filmerna från seminariet).

På mitt tredje seminarium var jag moderator och ledde där en debatt om hur framtidens mål om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 samt en fossilfri transportsektor 2050 kan bli verklighet. Vi är på god väg, men för att lyckas krävs både politiskt mod, ett ansvarstagande näringsliv och en betydande mängd forskning och kunskapsuppbyggnad. Film från detta seminarium finns här:

Förutom seminarier och partiledartal leder också Almedalsveckan till mängder av intressanta möten. Att så många personer – beslutsfattare, frågeägare, aktörsrepresentanter och eldsjälar – finns på samma plats skapar stora möjligheter till bra dialog och nya kontakter. Under mina fem dagar har jag besökt 20-talet seminarier, många av dem mycket intressanta och dessutom fyllda med substans. Personer i beslutsfattande ställning gör sig tillgängliga för frågor och debatt på ett sätt som man sällan ser på andra mötesplatser.

Men hur är det då? Har verkligen forskare att göra på denna åsikternas marknadsplats? Borde inte vi sitta inne på våra universitet och skapa kunskap?

Nej, naturligtvis inte.

Är det något jag har märkt under veckan så är det vilket stort allmänintresse transportforskning har. Flera seminarier har arrangerats dagligen, näringslivets och statens stora aktörer är här, deltar och finns tillgängliga. Det samtalas, argumenteras, presenteras och debatteras. Ofta långt in på kvällen. Det vi gör är viktigt och angeläget, och om vi väljer att inte delta i debatten kommer vi i bästa fall att glömmas bort. I värsta fall kommer vi att aktivt marginaliseras vilket kan få långsiktiga konsekvenser rörande framtida satsningar och initiativ. På ett personligt plan har också veckans möten skapat nya kontakter, stärkt och fördjupat andra samt gett mig många nya uppslag till framtida projekt. Fem mycket givande dagar som jag kommer att ta med mig länge.

Om jag vill komma tillbaka nästa år? Vad tror du?

0