Hur vi uppgraderar en fysisk och analog bransch
[Detta är en krönika publicerad i Transport iDag nr 4, 2012]
Transportbranschen är fysisk. Och analog. Vi flyttar på saker i den fysiska världen och den information som behövs och som genereras i samband med detta är i grunden analog, även om den ofta är förklädd i digital kostym.
Sedan hjulet uppfanns för sisådär 5500 år sedan har transportbranschen utvecklats mer eller mindre linjärt. Våra fordon och farkoster har år för år blivit lite större, snabbare, rymligare, effektivare, energisnålare och smartare. Visst, ångmaskinen, förbränningsmotorn, flygplanet och en handfull andra innovationer har gjort så att kurvan då och då har tagit ett skutt uppåt, men däremellan har vi haft en ganska lugn, trygg och flack uppförsbacke. Vi kan (och har länge kunnat) med någorlunda säkerhet förutse hur teknikfronten kommer att se ut om 10-15 år.
Tittar vi på en parallell utveckling av det som en gång i tiden började som grottmålningar och kilskriftstavlor ser vi även där en i stora stycken linjär förbättring över tiden. Ända tills radions uppfinnare Marconi, Popov och Tesla förändrade spelreglerna totalt. Att skicka information var dessförinnan en högst påtagligt fysisk aktivitet. Informationen (en papperslapp, pergament, lertavla eller dylikt) transporterades fysiskt från avsändare till mottagare. Men i och med att man började sända information försvann på sikt behovet av den fysiska komponenten. Och med denna revolution övergick utvecklingen av informationsöverföring från att vara linjär till att bli exponentiell.
Ska man jämföra dessa båda utvecklingar – transporter och information – ser det ut som om transporterna på senare år stått helt still. Titta bara på de senaste 20 åren. Visst, vi har till exempel gått från Euro 0- till Euro 5-motorer på lastbilssidan, men förändringarna är gradvisa. För 20 år sedan fanns inte internet kommersiellt tillgängligt. Idag når vi större delen av planetens samlade kunskap från ett magiskt litet fönster som får plats i vår handflata. Idag har 13% av jordens befolkning, 901 miljoner människor, en facebookprofil. Facebook startades för 8 år sedan. Där kan vi tala om exponentiell utveckling. Och att försöka gissa hur den kommer att utvecklas under de kommande 15 åren är, på grund av den ständigt ökande hastigheten, mer eller mindre omöjligt.
Kan vi då dra nytta av denna enorma utveckling i vår fysiska, analoga transportbransch? Självklart kan vi det! Det handlar bara om att våga bryta mönster och att se lite bortom den egna horisonten.
Den amerikanske smartskallen Seth Godin skriver att ”The map has been replaced by the compass” (kolla gärna in hans blogg). Kartan har ersatts av kompassen. Det han menar med detta är att förändringstakten i vår omvärld idag är såpass hög att vi inte längre klarar oss med att rita ”kartor” som vi sedan kan navigera efter. Kartorna blir helt enkelt alldeles för fort inaktuella. Omvärlden är ett rörligt mål, således. Inte oföränderlig och inte statisk. Och precis så är det. Ska vi på allvar lyckas med att digitalisera transportbranschen måste vi sluta hantera information som om den fortfarande vore fysisk.
Det är nämligen det vi fortfarande gör. När vi utbyter information i ett transportsystem av idag sker det nästan uteslutande enligt samma principer som gällde då Newton gick i kortbyxor. Brevduvan 20.0. Vi är fokuserade på meddelandet. Vi pratar om digitala fraktsedlar. Om digitala fraktdokument. Om avsändare. Om mottagare. Digitala papperslappar som skickas som om de satt runt benet på en digital duva. Titta på ditt e-postprogram. Det är fullt av kuvertsymboler. Trots att det egentligen inte har något med traditionella brev att göra använder vi metaforerna fortfarande. Och detta hämmar vårt tänkande, vår kreativitet och vår utveckling.
Istället för att tala om meddelanden borde vi tala om digital fraktinformation. Istället för att tala om avsändare borde vi tala om publicerare. Istället för att tala om mottagare borde vi tala om prenumerant.
Transportsystemets aktörer behöver lära om. Och på ytan är det väldigt enkelt. Alla som producerar någon form av data (och det gör alla) publicerar denna offentligt. Ett företag kan sedan prenumerera på data som andra publicerar, och genom att kombinera data från flera olika ställen kan värde skapas, till exempel i form av ökad planeringsnytta. Lösningen kallas för PubSub (står för Publication/Subscription).
Men om det vore såpass enkelt hade PubSub redan funnits i transportbranschen. Verkligheten är en annan. Traditionerna och tankesätten likaså. ”Vår data är hemlig!”, ”Vi vill inte hjälpa våra konkurrenter!” och ”Vad tjänar vi på att dela med oss?” är vanliga reaktioner. Detta måste hanteras, naturligtvis. Utan att inskränka på företagens affärsmöjligheter. Hemligheten ligger i att hålla med argumenten ovan, men att samtidigt nyansera bilden något.
Ja, ni producerar data som är och borde vara hemlig. Som inte skall ges till konkurrenter och ja, det är riktigt att ni inte skulle tjäna på det om denna data blev offentlig.
Men, allvarligt talat, visst finns det även data som inte behöver hemlighållas. Jag syftar här på det som jag kallar för ren driftsdata. Det kan röra sig om köinformation vid en terminal, eller beräknad ankomsttid för en viss lastbil. Man kan tänka sig semi-publik data som bara kan ses av vissa utvalda prenumeranter såsom ledig sista minuten-kapacitet. Och det handlar inte heller om att sända ut datan publikt. Naturligtvis kan man ha en behörighetskontroll som gör så att bara de som har tillåtelse får se viss data.
Och genom att tillgängliggöra driftsdata kan andra företag utnyttja din information – kanske även med data från andra aktörer – tillsammans med deras egna hemliga interna data såsom ordernummer etc. Och du kan utnyttja deras. Flera branscher har redan börjat. Kollektivtrafikbolag världen över har börjat publicera så kallade API:er (en koppling till egna systemet som andra kan använda). Detta leder till en stor mängd olika tjänster som andra kan utveckla och som skapar nytt värde. Myndigheter börjar också publicera data. Och ju mer data som görs tillgänglig, desto mer av den exponentiella utvecklingen kommer man åt.
Genom att steg för steg närma oss PubSub-arkitekturen kommer vi att kunna nyttja mer av den enorma kraft som finns online – även i vår fysiska och analoga bransch.
0
Intressant artikel. Jag representerar en aktör som i allra högsta grad skulle vilja se öppna API mot transportörerna. Vi arbetar bland annat som konsulter åt transportköpare och efterfrågar data som faktiskt bör kunna släppas till kunden utan några problem. Jag ser att transportköparen bör ställa krav på tillgänglighet av sitt data.
Kanske ett gästinlägg? 🙂