Social shipments
Går det att bygga ett informationssystem för transporter utifrån vad som redan finns på nätet? Ett system som är robust, flexibelt, billigt och modernt? Kanske. Men man måste tänka lite annorlunda…
Finns du på Facebook? Twitter? LinkedIn? Google+?
Många av er har, misstänker jag, konton på fler än ett av dessa nätverk. Som individer utnyttjar vi internet för att kommunicera, utbyta information och erfarenheter, tramsa (vilket är bra!) eller kanske marknadsföra oss själva, en tjänst eller produkt. Vi har en digital infrastruktur som vi (vissa av oss i alla fall) betraktar som en förlängning av vår person från den analoga verkligheten till den digitala. Det är lika mycket ”på riktigt” att mötas och utbyta information via internet som vid ett fysiskt möte. Kanalen är annorlunda, kommunikationsprocessen likaså. Men likväl är det på riktigt.
Tittar man på informationshanteringen kopplat till transporter ser vi också där en digitalisering. Naturligtvis. Som jag tidigare skrivit om blir detta en kritisk fråga för transportbranschen då det gäller att ”uppgradera” till nästa nivå, vilket inte är möjligt genom att förfina och förbättra redan befintliga, fysiska, system. Man måste tänka annorlunda, helt enkelt. Vad kan vi lära oss av informationsteknologins utveckling? Kan detta appliceras på transporter? Hur?
Många frågor.
Låt oss därför göra ett litet tankeexperiment. Känner ni till Twitter? Nåväl, en kort beskrivning kan kanske vara på sin plats ändå.
Twitter är en kommunikationskanal där individer kan posta korta meddelanden (max 140 tecken). Dessa meddelanden kallas tweets och kan läsas av vem som helst. Vill man bygga upp sitt eget flöde av meddelanden från olika personer kan man välja att följa dessa. Detta betyder att alla väljer att prenumerera på de personer som just de vill följa. Om någon väljer att följa mig får jag ett meddelande om detta och kan – om jag vill – följa denna person i min tur. Då hamnar dennes tweets i mitt flöde tillsammans med alla andra som jag redan följer. Det finns fler finesser och nyanser, men detta är själva kärnan av Twitter.
Låt oss nu anta att vi skulle vilja använda Twitter på ett lite annorlunda sätt. Tänk dig att varje sändning i ett transportsystem har ett twitterkonto. Varje fordon, omlastningsterminal, transportör likaså. Låt säga att ”vi” är en sändning innehållande tysk mat som heter Shipment6789. Vi har ett twitterkonto i samma namn. Vi är på väg till en mataffär i Sverige och helt plötsligt får vi en ny följeslagare (klicka på bilden för en förstoring):
Shipment1234 slår följe med oss
Detta innebär att alla som är intresserade nu kan se att båda dessa sändningar faktiskt följs åt (samlastas). I bilden ovan syns också att vi båda följer Shipment2345, Vehicle18 samt GoodsTerminalGBG också.
Vi har faktiskt just byggt ett skalbart, flexibelt, robust, billigt och transparent transporthanteringssystem. Visst, konceptet kan utvecklas, men grunderna finns där. Ytterligare ett exempel:
Shipment1234 rapporterar position och förväntad ankomsttid. Alla som är intresserade följer kontot och kan hålla sig uppdaterade.
Genom att skicka ut statusrapporter när något händer (eller när något villkor har uppfyllts, till exempel ett tidsintervall) kan de som vill följa sändningen göra detta. Ett IT-system hos mottagaren kanske använder informationen för att säkerställa att personal finns på plats vid den beräknade ankomsten. Eller varför inte låta ett miljöredovisningssystem hålla koll på alla meddelanden kopplat till ett visst fordon för att på så sätt i efterhand kunna beräkna miljöpåverkan?
Vid tillståndsförändringar skickas naturligtvis meddelanden ut:
Shipment1234 lastas på en bil tillsammans med en annan sändning
Så fort ett annat användarkonto nämns i en tweet blir detta en hyperlänk (man skriver @ framför namnet, till exempel @dr_po). Klickar man på Vehicle18 i tweeten ovan kommer man till dess egen sida där alla meddelanden som denne har publicerat finns i kronologisk ordning.
Vad kan man då lära sig av denna övning? Många saker, naturligtvis, men den viktigaste är nog ändå förståelsen att den infrastruktur och logik som byggts upp i de sociala medierna är universell och skulle kunna användas för helt andra applikationer. Det handlar bara om att tänka lite utanför det gängse.
En liten övning för er som hängt med ända hit skulle kunna vara att illustrera ett transportsystem med hjälp av Facebook istället. Vad skulle det få för konsekvenser? Är det ens möjligt? Önskvärt? Kommentera gärna nedan!
0
Det finns redan motsvarande teknik om jag förstått dig rätt, men som inte är lika sofistikerad. Vid jakt kopplar man på hunden en apparat med gps som skickar meddelanden till en mobil om var hunden befinner sig.
Det finns redan teknik, ja. Men den är _för_ sofistikerad. Genom att införa ett på gränsen till löjligt enkelt system för informationsutbyte sänks trösklarna mellan de olika domänerna. GPS-systemet du nämner funkar säkert alldeles utmärkt vid jakt, men skulle inte kunna prata med ett trafikledningssystem utan att man först genomför ett integrationsprojekt.
Och likväl som det finns olika trafikledningssystem så finns det olika metoder för att kommunicera i ett transportsystem. Väldigt många olika. Jag föreslår alltså istället att man lär sig av de sociala medierna som just nu är världsbäst på att flytta digital information mellan olika system via öppna arkitekturer.
Jag håller med!
Jag har dock för mig att man inom ett av de större åkerierna har diskuterat om att spåra lasten på lastbilar mfl men att man backar på grund av att man skulle inkräkta på chaufförernas integritet. Så frågan är hur man undviker att gör det?
Detta görs redan hos de flesta större transportörer idag. Integritetsfrågan dyker ibland upp då man ska spåra fordon, inte godset i sig. Detta är dock en fråga som diskuterats i branschen länge och som jag nu anser är löst. Datainspektionen har utrett saken och kommit fram till vad som gäller (inte OK att kolla att föraren håller arbetstiden, OK att spåra godset).
Idag spåras/följs gods rutinmässigt och ofta genom att brytpunkter registrerar tillståndsförändringar (till exempel omlastning/lossning). Kontinuerlig övervakning är ofta overkill annat än då godset har väldigt bråttom/är väldigt värdefullt.
Bra artikel. Väldigt interesant ämne.
Fråga om det skulle vara bra att kombinera Facebook och Twitter och kanske Linkedin som någon slags huvud front och FB o Twitter.
Skulle ett sådant projekt gå att göra med åkeri? Jg tror att denna teknologin ska kunna användas i bransen på bättre sätt.
Med vänlig hälsning,
David
Jag tror att logiken bakom Twitter skulle kunna appliceras på transportbranschen. Det vill säga en hierarkilös, avsändarorienterad informationsinfrastruktur. Där begreppet ”mottagare” egentligen saknar betydelse eftersom alla väljer vilken information man vill ”prenumerera” på istället för att fokusera på förutbestämda meddelanderelationer.
Vad gäller Facebook/LinkedIn är de uppbyggda på lite annat sätt, rent relationsmässigt. Där måste man ömsesidigt komma överens om att kommunicera (nu hårddrar jag lite, jag vet…). Den modellen ligger närmre dagens informationssystem, även om till exempel ”gilla”-funktionen inte har någon motsvarighet ännu 😉
Hur som helst så har jag planer på en forskningsartikel där jag undersöker huruvida detta synsätt kan tillföra någonting nytt till transportbranschen eller ej. Jag har installerat en twitterklon på min sajt intrfaze.se där jag kommer att köra tester framöver.