Trafikord med historia — del 2

…vari det avslöjas bl.a. vad logistik har med lövkojor att göra och att fart har kopplingar till luft inte bara genom luftfart!

Full fart!

Med grund i verben i del 1 tillkom ett  antal viktiga tidiga beteckningar för samfärdsel, vilka senare kompletterades med nya via låneord.

Färd är kanske den äldsta nordiska beteckningen på transportverksamhet. Det är som framgått bildat ur fara och hade i fornsv formen færþ. En biform var färdsel som vi finner i modern norska och danska och i det svenska uttrycket samfärdsel. Här kan noteras att isländskan i stället bygger sitt motsvarande ord samgöngur på roten gå, gång. Genom lån under medeltiden kom den västgermanska motsvarigheten Vaart (ty Fahrt) in i svenskan som fart, särskilt i
sammansättningar som överfart, vallfart, skeppsfart etc. Som bekant har dock ”fart” en annan mer ljudliknande betydelse i engelskan, vilket i sig är ett mycket gammalt ord för dylika kroppsliga luftutsläpp, med IE roten *perd- (jmf svenska fjärt, fornnord fret).

Luftfart kan nämnas särskilt. Ordet som beteckning på yrkesmässig flygtrafik importerades i början av 1920-talet från tyskans Luftfahrt. Ordet hade dock funnits i svenskan sedan åtminstone 1700-talet som en variant för flygande allmänt. Förleden luft lånades in från lågtyskans Luft (jmf nederl Lucht, forneng lyft) och går tillbaka på ett forngermanskt ord *luftuz för luft, sky. Samma stam finns i sv och eng loft ”rummet närmast skyn”. I engelskan ersattes ”lyft” ca 1300 med franska låneordet air, från lat och grek aer, luft. Eng talar således idag t.ex. om air traffic. Luftfart heter dock i engelskan mestadels aviation, ett ursprungligen franskt ord uppfunnet av flygpionjärer på 1860-talet. Förleden är här lat avis, fågel, med en IE rot *awi-  med samma betydelse.

Resa i betydelsen ”en färd” (ty Reise) kommer från fornsv. verbet risa, numera ersatt av resa (sig), med meningen ”göra sig färdklar” (jmf eng rise). Förmodligen inlånat från lågtyskan och ytterst från IE roten *ris- lyfta, stiga, resa upp.

Trafik, numera med betydelsen återkommande förflyttning av fordon etc., kom till svenskan på 1600-talet, då mestadels med betydelsen handel allmänt, överfört till själva transporten först från 1800-talet. Ursprunget är italienskans trafficare, men ordrötterna är omstridda. Kanske är det rent av ett av få arabiska låneord, ”tafriq” (distribution)? Tyskan har här ett eget ord Verkehr för trafik, sammansatt av ver med samma rot som färd ovan, och kehr, tillbaka.

Transport, en genomförd förflyttning, forsling, importerades också till svenskan på 1600-talet, till engelskan från franskan på högmedeltiden. Det är ursprungligen ett latiskt ord transportare (bära över).

Frakt, med ursprunglig mening transportkostnad, anses spridits från frisiskans vracht under medeltiden, och är i grunden ett protogermanskt ord *fra-aihtiz (egendom).

Spedition är numera ”yrkesmässigt befordrande av gods för annans räkning”, en betydelse som funnits i svenskan sedan början av 1800-talet. Ordet importerades från tyskan som hämtat det från renässensitalienskans spedizione. Det är en sidoform av latinska verbet expediere (jmf svenskans expediera, ”göra klart”) av ex- ut och *pedis fotboja, dvs egentligen ”lösgöra fötterna från bojor”, här troligen i betydelsen ”sätta fart på fötterna”. Engelskan har i stället beteckningen freight forwarding för spedition. Forwarding är ett 1500-talsord, sammansatt av fore- framåt och ward, ”i riktning mot” (jmf sv lovart, invärtes).

 Ursprunget till logistiken?

Logistik, idag som vi ju vet ett ord för godstransport- och distributionssystem, har ett överraskande ursprung. Ordet lånades nämligen in i modern tid via engelskan (logistics) från franskans verb logistique, med betydelsen ”att härbärgera armén”!  Förleden i det ordet är medeltidsfranskans logis (förläggning), från loge (jmf låneordet för teaterrum!) för hydda, urspr. ett franskiskt (germanskt) ord *laubja för skydd, skogshydda (jmf tyskans Laube, eng lodge) med IE rot *leup-, skala av (i detta fall bark och just löv, med samma rot).