Från Magnus Karlström på Chalmers fick jag idag tips om en uppfinning som säger sig vilja revolutionera transportbranschen. Den bygger på – tro det eller ej – rörpost.

Enligt kreativitetsgurun Fredrik Härén finns det inga unika idéer. Allt nytt är kombinationen av två tidigare kända saker – kombinerade på ett nytt sätt. Jag vet inte om detta är någon slags universell sanning, men i detta fall kan man nog säga att det stämmer.

Den italienske forskaren Franco Cotana har tagit idén bakom maglevtekniken (tåg som ”svävar” på ett magnetfält och som därmed inte har friktion mot rälsen). Denna har han kombinerat med den gamla trotjänaren rörpost där kapslar skickas i rör framdrivna av tryckluft.

Själva grundidén är alltså långt ifrån ny. The Economist refererar tillbaka till den amerikanske politikern Charles Emory Smith som redan år 1900 förutsåg att alla hushåll i USA skulle ha en egen anslutning till det pneumatiska rörpostsystemet inom 10 år. Han fick naturligtvis inte rätt, men rörpost användes ändå i många städer världen över och i Paris, till exempel, lades systemet ner först 1983.

I det nya systemet kan en last på 50 kg skickas med en hastighet på 1500 km/h. Japp. Du läste rätt. Göteborg – Stockholm på 20 minuter. I stadsmiljö gäller hastigheten 300-500 km/h. En mil på 40-60 sekunder. Det kan väl anses vara godkänt på hanstighetsfronten eller hur?

Nåväl, det finns naturligtvis nackdelar också.

Man måste bygga en rörledning, till exempel. Enligt uppfinnaren skall detta kunna göras för ungefär 2500€ per meter, vilket han uppger är en femtedel till en tiondel av vad mostvarande sträcka höghastighetsjärnväg skulle kosta.

Man måste driva systemet, och det är inte helt gratis. En hel del elenergi behövs naturligtvis för detta, men enligt uppfinnaren är det långt under den mängd som skulle behövts om man använt tryckluft.

Ska man titta lite mer övergripande på denna typ av system kan man också konstatera att Pipenet (som systemet heter) kommer att brottas med samma problem som järnvägen – det krävs anslutande transporter till terminalerna. Utan ett kapillärflöde fungerar det alltså inte. Men det finns också – precis som med järnvägen – fördelar. En effektiv och snabb förflyttning över relativt stora avstånd, till exempel. Och enligt personerna bakom systemet skulle en investering i staden Perugia (med många smala medeltidsgator som försvårar transport) betala sig på 7 år.

Mer information finns att läsa på pipenet.it, capsu.org och på The Economist.

Bilder från pipenet.it.

1