Som jag skrev i ett tidigare inlägg planerar jag en serie om de olika modeller som vi logistiker använder för att förklara, beskriva och förstå vår värld. Alla använder vi modeller i vår vardag – ofta utan att tänka på det. Låt mig ge några exempel:

  • TV-tablån i morgontidningen är en modell över hur TV-kanalernas sändning är planerad
  • Ett recept i en kokbok är en modell över hur en maträtt skall produceras
  • Ratten, pedalerna och andra reglage i en bil är en modell som låter oss kontrollera fordonet
  • Trafikljuset är en modell som visualiserar tillgänglighet i en vägkorsning
  • Ett ERP-system är en modell över den fysiska verksamheten i ett företag

Abstraktionen är viktig

En modell innebär en abstraktion, dvs att man bortser från irrelevant information och fokuserar på väsentligheterna. Som i fallet med trafikljuset. Istället för att visa en bild av korsningen visas endast en av tre färger. Alla känner till betydelsen av grönt, gult och rött och detta räcker alltså för att förmedla informationen om framkomligheten i korsningen.

Abstraktionen är väldigt viktig. Det man väljer bort är lika viktigt som det man behåller. Om man väljer bort för mycket får man en modell som blir för trubbig. Väljer man bort för lite blir den för detaljerad. En bra modell har alltså en balanserad abstraktionsnivå.

En modell kan vara av lite olika typer beroende på vad man vill visa. Jag har valt att dela upp modellerna i tre olika typer: relationsmodeller, sekvensmodeller och snapshotmodeller. Det finns naturligtvis andra sätt att göra detta på, men denna indelning funkar för mig.

Typ 1: Relationsmodell

Relationsmodeller beskriver hur olika saker förhåller sig till varandra. Ett exempel på detta kan till exempel vara kartan över Londons tunnelbana.

Den beskriver hur de olika linjerna och stationerna relaterar till varandra. Kartan har väldigt lite med verkligheten att göra. Det enda som är korrekt är stationernas inbördes relationer. Se till exempel på kartan nedan, som är geografiskt korrekt:

Bild från Wikimedia av ed g2s CC-BY, SA

En bra relationsmodell lyfter alltså fram väsentliga relationer.

Typ 2: Sekvensmodell

Den andra modelltypen är sekvensmodellen. Denna typ har en tidskomponent, eller en sekvens. För att fortsätta med kollektivtrafikanalogin kan vi titta på en planerad resa i London:

Sekvensmodellen beskriver alltså ett skeende. Det finns en tidsaxel och en serie händelser som var och en kan beskrivas. När vi logistiker ska visualisera ett flöde innebär det ofta en sekvensmodell av något slag.

Typ 3: Snapshotmodell

Den tredje typen brukar jag kalla för snapshotmodeller. Denna typ är ögonblicksbilder av systemet. Här finns också tidsaxeln närvarande, men modellen visar en specifik tidpunkt eller ett specifikt tillstånd. I Londons tunnelbana kan detta exemplifieras med skyltar som denna:


Snapshotmodellen används alltså för att studera systemtillstånd, till exempel ett valresultat eller en enkätundersökning. Tillståndet i sig har egenskaper som lyfts fram i snapshotmodellen. Ofta vill man jämföra två eller flera tillstånd med varandra.

Kombinationer vanliga

Naturligtvis kan de olika modelltyperna kombineras. Man kan ofta se relations- och sekvensmodeller tillsammans, till exempel inom ruttoptimering där olika alternativ visualiseras på en karta för att den som studerar skall kunna välja bästa lösningen.

Inom olika ramverk såsom UML finns det klara och tydliga regler för hur de olika modelltyperna kan samverka (i UML finns också de tre modelltyperna, fast lite annorlunda beskrivna).

Några saker att tänka på

Vad som är viktigt att komma ihåg när man pratar om modeller är dock att de alltid är abstraktioner, dvs de är grovt förenklade bilder av verkligheten. Och beroende på hur själva förenklingen är genomförd kan olika egenskaper antingen lyftas fram eller försvinna (se till exempel de två olika kartorna över tunnelbanan ovan).

Därför skall man alltid misstro en enda modell som beskriver ett system. Det bästa är om man kan få flera olika modelltyper att beskriva samma verklighet. Det är till exempel svårt för den som tittar på tunnelbanekartan att sätta sig in i hur det är att resa mellan två stationer. På samma sätt är det svårt för den enskilde resenären att, bara genom att resa omkring i systemet, bilda sig en uppfattning av hur stationerna relaterar till varandra.

I kommande inlägg kommer jag att fokusera på de tre modelltyperna och ta upp några exempel på varje från transport- och logistikvärlden.

Series Navigation<< Vi logistiker gillar våra rutor och pilar
0