Transportmyt 3: Alternativbränslemyten

Vi matas i princip dagligen av miljö- och klimatrelaterade nyheter. Nyligen var det BP:s exploderade oljekälla som höll världen – och då framförallt USA – på sträckbänken. Oljan som bränsle debatteras mer nu än någonsin och alltfler röster höjs mot fossil energi och för bio-alternativ.

Image by Brooks Elliott

Historik

Låt oss göra en kort tillbakablick.  Den industriella revolutionen som inleddes på 1700-talet tog rejäl fart runt 1850 då en ny energikälla uppfanns – fotogen. Samtidigt genomfördes den första lyckade borrningen (i oljenationen Tyskland, minsann). Sedan dess har utvecklingen gått med en rasande fart.

Vad vi har är alltså ett globalt energiförsörjningssystem som har byggts upp gradvis under drygt 150 år. Om man fokuserar på bränslen för fordonsdrift gäller några enkla grundförutsättningar:

• Bränslet måste finnas tillgängligt att tanka där behovet finns
• Bränslet måste vara anpassat för motorerna och vice versa
• Bränslet måste kunna produceras i tillräcklig mängd för att möta efterfrågan

När man tittar på bensin och diesel ser man direkt att kraven ovan är uppfyllda redan idag.

Åsikter och kunskaper

Låt oss se vad min enkät fick för resultat när jag ställde några frågor om bränslen.

Att fossil energi påverkar klimatet verkar vara den allmänna uppfattningen:

Drygt hälften som svarade tror på Peak Oil-teorin:

Så långt är allt ganska förutsägbart. Vad gäller tilltron till alternativa drivmedel är den ganska stor om än något nyanserad:

Opinionen (må vara i min lilla enkät) pekar också tydligt mot alternativbränslen som en viktig åtgärd:

Vilka alternativbränslen finns?

Jag har valt att dela upp bränslen i tre grupper: vätskor, gaser och el. Skälet till detta är att distributionssystem och tankstationer ser helt annorlunda ut för de olika alternativen.

Vätskor som finns tillgängliga idag (eller i en nära framtid) är:

• Bensin
• Etanol. Kan produceras av olika råvaror, till exempel olja, sockerrör, säd och majs.
• Diesel
• Metanol. Kan produceras av fossil eller biologisk råvara.
• Syntetisk diesel. Kan produceras av flera olika råvaror, till exempel stenkol eller skogsråvara.
• FAME. Fettsyrametylestrar, till exempel från raps (RME) eller palmolja.
• Hybridbränslen. I produktionen ersätts till exempel en del av den fossila råoljan med en biologisk motsvarighet. I Sverige kan vi till exempel använda tallolja eller rapsolja.

Gaserna är:

• Naturgas
• Biogas. Kan produceras genom kontrollerad rötning av biologiskt avfall.
• DME (dimetyleter). Kan produceras av flera olika råvaror, till exempel stenkol eller skogsråvara.
• MDE (flytande metangas som körs i en dieselmotor). Kan produceras av fossil eller biologisk råvara.
• Vätgas. Kan produceras av fossil eller biologisk råvara.

Vad gäller eldrift pratar man ofta om tre olika typer. Den första är fordon som återvinner rörelse- och bromsenergi i form av el som sedan kan användas för framdrivning/hjälpdrift. Dessa fordon tankas på vanligt sätt och elen genereras ombord. Den andra typen är så kallade plug-in-fordon. Dessa laddas med en kabel vid speciella laddstationer (som du till exempel kan ha hemma och på jobbet). Den tredje typen används för att kontinuerligt försörja ett fordon med el, till exempel genom att köra under en kontaktledning (se på spårvagnar/tåg eller varför inte radiobilarna på nöjesfältet).

Jag ska inte gå in i detalj på varje bränsle. En sak kan dock tydliggöras. Fossila bränslen står för en mycket stor andel av världens förbrukning. Alternativa produkter har en lång väg att vandra innan de på allvar kan konkurrera med oljan.

Hur är det då?

Om vi återgår till de tre förutsättningarna (tillgång, motorteknik, infrastruktur) så kan man se att flera av de alternativa bränslena ovan har problem. De flytande produkterna går för det mesta att distribuera och sälja i befintlig infrastruktur utan alltför stora omställningskostnader. Gaserna är lite mer problematiska. Vi har ett mycket begränsat gasnät i Sverige och kan därför inte (realistiskt) erbjuda gas överallt. Biogas kan produceras lokalt, men de volymer som skulle krävas för att ställa om till 100% biogas är vi inte i närheten av.

Motorutvecklingen går framåt. Mycket på grund av hårdare emissionslagstiftningar. Den traditionella förbränningsmotorn är en mogen teknologi som idag utvecklas i små steg. Motorteknik för ”nya” bränslen såsom vätgas, flytande metan och eldrift utvecklas för närvarande snabbt. Framförallt vätgas målas ofta upp som ett framtidsscenario. Problem man brottas med där är bland annat att det tar stor plats (universums lättaste grundämne) och att det brinner väldigt bra (jag säger bara Hindenburg). Bränslecellsmotorn som används vid vätgasdrift är också under utveckling.

Vad gäller tillgång är det lite si och så. Peak Oil-teorin gör ju gällande att vi just nu förbrukar mer olja per dag än vad vi kan producera (inklusive nya fyndigheter). Och detta ökande behov av ersättning kräver alltså att vi kompletterar med andra energikällor. Det finns inget alternativbränsle idag där råvaran inte är konkurrensutsatt från annat håll. Raps- och palmolja används för att göra mat. Socker och säd likaså. Inte ens om vi odlade all tillgänglig åkerareal med raps skulle vi kunna täcka mer än en liten del av vårt totala oljebehov i Sverige. Och vi är bara 9 miljoner människor. Skogsråvaran är hett eftertraktad av andra industrier. Det är möjligtvis biogasen som skulle kunna vara undantaget. Å andra sidan kräver produktionen av biogas stora investeringar och de organiska avfall som blir gas hade annars antagligen eldats upp i ett kraftvärmerverk istället.

De nya bränslen som är på väg in brottas också med diverse etableringshinder. Att bygga en fabrik för produktion av syntetisk diesel från skogsråvara kostar flera miljarder. Inget man snyter ur näsan, direkt. Och sedan skall fordonstillverkarna säga OK. Och drivmedelsförsäljarna. Och kunderna. Och staten.

Staten är nämligen den enda aktören som faktiskt kan garantera att ett bränsle blir en kommersiell framgång – eller tvärtom. Genom höjd eller sänkt skatt för olika alternativ styrs effektivt konsumenterna i ”rätt” riktning. Med ”rätt” menar jag naturligtvis den rådande jourhavande uppfattning om vad som är bra för olika intressen, till exempel spanska bönder.

Ingen silverkula

Miljömässigt då? Är inte alla alternativbränslen av godo?

Nja.

Just nu, post-Al Gore, är CO₂ det värsta som finns. För 10 år sedan var det kväveoxider, om 10 år är det kanske något annat. Det politiska systemet har ett attention span som klarar av ett – eller max två – problem i taget. Tar man RME, till exempel, så är det något bättre ur CO2-synpunkt på grund av sitt bioinnehåll (även om en hel del fossil CO₂ har genererats vid RME-produktionen). Men kväveoxidemissionerna är högre för RME än för diesel. I en storstad kan alltså de negativa effekterna av RME potentiellt vara högre än med vanlig diesel.

Det samma gäller alla alternativbränslen. Inget av dem är utan negativa inslag och tittar man på produktionen av dem ser man ofta stora mängder fossil energianvändning.

Det finns ingen silverkula, alltså. Sorry.

Är det lönlöst då?

Absolut inte! Om vi inte vill återgå till det självförsörjande jordbrukssamhället igen gäller det att vi ställer om vårt energisystem på ett sätt som möjliggör fortsatt ekonomiskt och socialt välstånd. Och en mindre klimatpåverkan, naturligtvis!

Den debatt som man kan läsa om i tidningarna om vilket bränsle som är bäst är kontraproduktiv. Vi kommer att behöva alla bränslen. Varenda liter. Och mer därtill. Inget enskilt bränsle kommer att kunna ersätta oljan. Inte ens elfordon. Det finns inte tillräckligt med material till alla batterier ens. För att inte tala om solfångare.

Det kommer att krävas stoooora pengar och fantastiska innovationer för att vi ska kunna ta oss ur sitsen som Watt, Otto, Diesel och Ford satte oss i. Vi kan nog alla ställa in oss på att få det liiite mindre bekvämt i framtiden.

Men det fixar vi!