Logistikbranschen har funnits väldigt länge. Hjulet uppfanns för mer än 5000 år sedan och tjänsten att mot ersättning förflytta andras saker är säkert ännu äldre. Genom historien har dessa tjänster utvecklats, delats upp, förfinats och anpassats. Det har inte saknats banbrytande innovationer genom åren. Ångmaskinen, förbränningsmotorn, gummihjulet, flygplanet, containern, datorn och RFID-tekniken är alla exempel på disruptiva ”game changers” som förändrat transporterna markant. Ni undrar kanske varför jag inte nämnde internet i denna uppräkning? Helt enkelt för att den disruption som skulle kunna hända som ett resultat av nätteknologin ännu inte har visat sin fulla kraft. Vi befinner oss mitt i denna spännande utveckling. Eller kanske bara i början…

Låt mig backa till 1997. Datortillverkaren Apple Computer, Inc. lanserade sin reklamkampanj Think different. Bilder på innovatörer, inspiratörer, genier, konstnärer och andra ”ikoniska personligheter” visades samtidigt som en text lästes upp av Richard Dreyfuss:

Texten trycktes också på affischer, då något längre:

”Here’s to the crazy ones. The misfits. The rebels. The troublemakers. The round pegs in the square holes.

The ones who see things differently. They’re not fond of rules. And they have no respect for the status quo. You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them.

About the only thing you can’t do is ignore them. Because they change things. They invent. They imagine. They heal. They explore. They create. They inspire. They push the human race forward.

Maybe they have to be crazy.

How else can you stare at an empty canvas and see a work of art? Or sit in silence and hear a song that’s never been written? Or gaze at a red planet and see a laboratory on wheels?

We make tools for these kinds of people.

While some see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.”

Kampanjen blev en succé och markerade inledningen på den otroliga resa som Apple gjort från ett företag med problem till en gigantisk global vinstmaskin (vars försörjningskedja rankats bäst i världen av Gartner Group de senaste fem åren).

I kampanjen hyllades ”the crazy ones”, de som tänker annorlunda, de som inte riktigt passar in. Detta är tänkvärt på många sätt. Inom den etablerade delen av godstransportbranschen av idag är det, skulle jag vilja påstå, ganska tunnsått med ”galningar”. Industrin kan närmast kategoriseras som mogen, på gränsen till gammal med allt vad detta innebär i form av stora upparbetade värden (och balansräkningar), etablerade affärsmodeller, karriärvägar och marknader. En stabil tillvaro i en domän som får allt större betydelse då det totala efterfrågade transportarbetet förväntas öka stadigt inom överskådlig framtid.

Men utanför denna (över-)mogna(?) och etablerade värld pågår helt andra saker. I hundratusentals garage, lägenheter och pyttekontor världen över sitter helt andra, ofta ganska unga, personer och ser på denna starkt växande bransch med andra ögon. De ser en industri som använder runt 30% av all vår tillgängliga energi, som transporterar mängder med luft till ingen (uppenbar) nytta, som utför tjänster som i allt väsentligt är automatiseringsbara. De som ser detta är samma typ av personer som skapade de andra disruptiva tjänster många av oss använder dagligen. Tror ni att musikindustrin hade vågat lansera Spotify? Ägs Airbnb av de stora hotellkedjorna? Hur är det med förhållandet mellan taxibranschen och Uber? Vad säger filmindustrin om Netflix? Obekväma konkurrenter som utmanar etablissemang utan respekt för gamla spelregler och affärsmodeller.


creative commons licensed ( BY-NC-ND ) flickr photo shared by clement127

När godstransportbranschen utsätts för disruptiva försök handlar det ofta om olika sätt att utnyttja internet för att effektivt matcha tillgång och efterfrågan (fraktbörser, emballagepooler, last-mile matchmaking etc.). Många av dessa får problem med avsaknad av kritisk massa, alltså att de saknar en erforderlig basvolym som kan generera nytta för användarna och intäkter för skaparna. Andra innovationer handlar om att effektivisera det arbete som utförs i en transportorganisation, till exempel fysisk hantering, informationsbehandling eller planering. Ju större (och mognare) organisation, desto svårare har dessa innovationer att få fotfäste. De utmanar ju status quo.

De riktigt innovativa lösningarna hittar vi istället hos mindre aktörer som inte behöver förhålla sig till historiskt arv och ärvda värderingar. De vågar ifrågasätta och satsa på alternativa metoder. Tyvärr syns de alltför sällan på de offentliga mötesplatser som finns, där det är viktigare att bjuda in chefer för de största företagen som (i många fall) berättar om saker som alla i publiken redan vet, som de oftast håller med om och som aldrig överraskar. Detta måste ändras.

Transportindustrin behöver fler galningar, och galningarna behöver en arena.

På Logistik och transport i år har vi bjudit in ett antal startups inom godstransportbranschen (ja, de finns faktiskt!). Vi ser det som en början på något. Kanske obekvämt, troligtvis lite utmanande och garanterat intressant.

Let’s let in the crazy ones.

Detta inlägg är även publicerat i Logistikmagasinet nr 1-2015.

3