Idag har jag varit på Polisens Transportsäkerhetsdag och har matats med kunskap om hur bovarna stjäl gods från våra vägar. Något som är – ur ett rent skurklogistiskt perspektiv – en god affär. Low risk – high reward.

På förmiddagen har jag har lyssnat till justitieminister Beatrice Ask som säger att vi måste göra det ”jobbigt, tråkigt och olönsamt att ägna sig åt kriminell verksamhet.” Polisen, med eldsjälen Per-Arne Nilsson i spetsen, berättar om hur enkelt det är att stjäla gods idag och att huvudansvaret ligger på de som kan förhindra brott – inte hos Polisen. Polischefer instämmer och bilden som målas upp under förmiddagen är samstämmig: vi står inför ett ökat antal brott och ”branschen” tar inte sitt ansvar.

Eldsjälen Per-Arne Nilsson, Polisen, är en av landets verkliga experter inom transportsäkerhet

Efter lunch lyssnade vi sedan till företrädare för transportbranschen och Trafikverket.

Och om man någon gång behöver ett systemperspektiv så är det för att kunna tackla problem som detta. Alla ansvarar för små, men vitala, delar i säkerhetssystemet men ingen bestämmer över helheten. Detta utnyttjas naturligtvis av ”oppositionen” som inser att ekonomiska vinster kan uppnås utan särskilt stor risk eller ens investering. Mindre än 5% av stölderna klaras upp av Polisen. 2% av dem leder till fällande dom.

Alla talare lyfte fram systemperspektivet och framförallt pekades varuägarna ut som viktiga kravställare. Något som också lyftes fram var problemet med cabotagetrafik där utländska förare lever under svåra förhållanden med extremt låga löner vilket, menar vissa av talarna, blir en grogrund för brott. Det konstaterades också, något uppgivet, att alla aktörer verkar nöjda med sakernas tillstånd. Hur skulle man annars kunna förklara att så lite görs för att minska brottsligheten?

Ett konkret förslag som framfördes från Polisen var skapandet av ett nationellt transportsäkerhetsråd med representanter för alla intressenter. Något som alla närvarande talare ställde sig positiva till.

Sista talare var säkerhetschef för konsumentvarujätten Procter & Gamble och pratade om hur en varuägare arbetar med transportsäkerhetsfrågor. Kort kan deras strategi beskrivas som omfattande och kompetent, och att de utnyttjar sin storlek för att ställa krav på transportörer. Dessa måste skriva på ett 7-sidigt avtal där de förbinder sig att följa Procter & Gambles bestämmelser. Bryts dessa bryts kontraktet. Detta funkar för stora transportköpare, men kan vara svårt för det mindre företaget att få igenom.

På det stora hela var det en mycket intressant dag med många diskussioner och, om transportsäkerhetsrådet nu bildas, ett konkret resultat som inom kort kan leda till koordinerade insatser mot ”oppositionen”.

0