Transportbranschen har nått vägs ände. Och med detta menar jag naturligtvis inte att transportbranschen är döende. Självklart inte. Den växer ju så att det knakar. Efterfrågan på transportarbete förväntas öka stadigt, internationell handel blomstrar och mitt i all denna handel står transportbranschen.

Varför transporterar man något? Är det för att det är roligt? Naturligtvis inte. Man transporterar för att kostnaden för själva transporten understiger ökningen i värde (som inte bara behöver räknas i pengar) som förflyttningen medför. Kort sagt: om en produkt är mer värd i Uppsala än vad den är i Göteborg finns ett transportbehov vars kostnad måste vara lägre än värdeökningen. Enkel affärslogik. Enkel matematik.

dump by iBjorn, on Flickr
Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic License by  iBjorn

Transport är en fysisk aktivitet. En geografisk förflyttning som måste utföras i en fysisk verklighet. Den tar tid, kostar i material och energi, utsätts för störningar och exponeras för diverse sannolikheter som till exempel stöldrisk. Jämför med att till exempel flytta en fil i utforskaren på din dator. Eller med att skicka en bilaga med ett mail. Det tar nästan ingen tid, det sker ingen fysisk förflyttning, det kostar inget.

[Ja, jag vet att datorer drar ström, men att räkna styckkostnad för ett mail är inte realistiskt. Det finns ingen signifikant rörlig kostnad med digital överföring.]

Att transportera digital information är billigt, effektivt och skalbart. Tänk om alla transporter funkade så!

Men. Man kan ju inte maila ett lass grus…

Vi har alltså å ena sidan en analog verklighet som definieras av fysiska förflyttningar, hög energianvändning, långa ledtider och hög sannolikhet för störningar. Å andra sidan har vi internet. Information kan skickas med ljusets (?) hastighet i stora mängder och till mycket låg kostnad.

Den fysiska delen av transportverksamheten har effektiviserats, förbättrats, förändrats och utvecklats i rasande fart de senaste 200 åren. Vi kan idag flytta enorma mängder gods över gigantiska avstånd till relativt låga kostnader och förhållandevis effektivt. Förbättringar sker hela tiden.

Lek med tanken att vi snabbar upp en transport mellan Mariestad och Hannover med 12 timmar. Nya omlastningssystem och snabbare hantering i hamnen sparar tid. Kunden kan nu beställa före kl 15 och leverans kan utlovas redan nästa dag. Inte illa, eller hur?!

Men, vad skulle hända om kunden istället planerade lite bättre och beställde tre dagar i förväg? Då skulle vi kunna effektivisera transporten ännu mer. Vi skulle till exempel kunna välja ett annat trafikslag. Eller varför inte söka returtransport eller samlastningsmöjligheter?

Fysisk förbättring kan bara ta oss till en viss punkt. Och det är detta jag menar med påståendet att transportbranschen har nått vägs ände. Genom att utveckla den analoga delen av transportsystemet kan man uppnå små men viktiga förbättringar. Genom att utveckla den digitala delen av transportsystemet kan man göra nästan vad som helst (förutom att fysiskt förflytta godset, naturligtvis).

Transportbranschen har naturligtvis insett detta för längesedan och håller nu på att digitalisera sina informationsflöden för fullt. Och utvecklingen går i rasande fart. Mitt nästa inlägg kommer därför att handla om just detta (det blev lite för långt att lägga allt i samma inlägg). Digitaliseringen av transportbranschens verksamheter är betydligt mer än att skapa en digital fraktsedel. Men, mer om detta i nästa inlägg alltså…

 

 

0