Transportbranschen håller på att digitaliseras (som jag skrev om här). Den analoga verksamhet som transportföretag bedriver håller på att få en digital ”skugga”. Denna utveckling har hållit på ett bra tag men först nu är vi, enligt mig, redo att ta nästa steg.

Stora förändringar sker inte över en natt. Det vet alla. Och alla som drivit förändringsarbete vet att det är oerhört svårt att ändra på allt samtidigt. För det mesta sker förändringar i halva steg. En fot i det nya, en fot i det gamla, trygga. Några exempel:

  • När Västtrafik införde magnetkort istället för papperskuponger döptes krediterna till ”kuponger” – trots att de inte hade något som helst med kupongsystemet att göra. Resultatet blev att alla i Göteborg tyckte att det nya systemet var väldigt smidigt och en klar förbättring. ”Som kuponger fast på ett kort”.
  • Powerpoint använde(r) ordet ”slideshow” för att beskriva en presentationsfil. Trots att det inte har ett dugg med diabilder att göra längre.
  • E-post fick sitt namn på 60-talet. Som post fast elektronisk. Våra e-postprogram använder fortfarande kuvert som symbol.

En fot i det nya och en i det gamla, således.

Om vi tittar på digitaliseringen av transportbranschen (egentligen handlar det om en digitalisering av hela vår analoga verklighet) så ser vi att den har börjat på precis samma sätt. Precis som med e-posten har papperslappar fått digitala versioner. Fundera lite över uttrycket ”digital fraktsedel”. En fot i det gamla – en i det nya.

Alla som varit med i transportbranschen före år 2000 kan direkt koppla till hur det var förr. Fraktsedel med karbonpapper – en kopia till kunden, en till transportören, en till mottagaren, en för arkivet. En digital fraktsedel är ju naturligtvis samma sak, fast i datorn. För säkerhets skull kan man ju också skriva ut den om man vill. Så att den går att faxa.

Vi är fast i en pappersmetafor. I samma ögonblick som vi döpte digital fraktinformation till e-fraktsedel gjordes kopplingen. En digital papperslapp. Pratar man om tull- eller farligt gods-dokumentation blir det ännu mer påtagligt hur fast vi är i pappersmetaforen. Där förekommer begrepp som avsändare, dokumentoriginal, namnteckning etc. Bara det att man använder ordet ”dokument” vittnar om ett djupt rotat pappersfokus.

Men nu är det dags att lämna denna metafor. Vi behöver inte ”sälja in” digitaliseringen av våra system längre. Ingen vill tillbaka till pappersadministrationen. Jag vet att många fortfarande arbetar med papper, men av transaktionskostnadsskäl kommer få företag att ha råd med detta i framtiden. Se bara på bankerna (räkningar på internet istället för manuella kassor) eller på dagligvarubutikerna (självscanning istället för manuell kassa). De har redan gjort sin resa. Nu är det transportbranschens tur.

Därför föreslår jag att vi helt enkelt byter ut alla ord som associerar till döda träd och till andra gamla pre-google-system.

  • Fraktinformation istället för fraktdokument
  • Godsinformation istället för godsdokument (till exempel vid farligt gods)
  • Läs- och skriv-rättigheter till information istället för kopior av dokument

Genom att göra dessa byten kommer vi att programmera om våra hjärnor något. Vi kommer att vilja ta nästa halva steg och faktiskt våga flytta den bakre foten till en ny position – lite längre fram.

Ännu en gång har mitt inlägg blivit långt och har inte omfattat allt som jag vill säga om digitalisering. Därför får det nog bli ytterligare ett inlägg, kanske om hur digitaliseringen skiljer sig åt mellan transport och trafik. Stay tuned!

 

0